Tillägnan - en vigseldikt

Två hjärtan

som slår
för varandra

väljer att vandra
tillsammans

Nu står ni här
Ni två
och säger ja
till att bli ett

och vi är här med er
vi gläds och ropar: Hurra!
För det här
är er dag

Inför Gud
och inför oss
ger ni era löften

Det är inte bara ni
Också Gud är en del i ert äktenskap
Och en tredubbel tråd brister inte så snart
Lär känna Honom tillsammans

Det finns tider
då livet kan vara tugnt

och svårt

Men se alla era vänner här
Göm inte det svåra
Glöm inte att söka stöd
hos varandra, hos Gud, och hos oss
Ni är inte ensamma
Ni finns i ett sammanhang
och vi vill stötta er
i ert liv
tillsammans

Ja, nu står ni här
Ni två
och säger ja

Till att bli ett

Den vackraste dagen...

Jag har varit på många bröllop. Många oerhört fina och trevliga bröllop. Men det är något alldeles särskilt med bröllop där brudparet på något sätt står mig extra nära. Som i syster-fallet.

Min allra vackraste syster gifte sig i kristihimmelsfärdshelgen. Det var småregn och mulet, men vigseln flöt på bra, och festen blev helt fantastiskt trevlig! Våra kusiner Susanne och Emil hade gjort ett grymt bra jobb som värdar, och jag hoppas att även de som inte kände brudparet och många av de inblandade lika bra som jag hade lika trevligt. Många av aktiviteterna/inslagen involverade och aktiverade gästerna, och stämningen var mycket god. Maten var grym!


Jag och två av Simons barndomskompisar var ansvariga för "gardinerna" i förberedelserna. Det var ett stort och ganska tidskrävande projekt, men till sist blev vi nöjda, och fick många trevliga kommentarer om att dem. Jag fick också vara med i Ulrikas frisyrförberedelser på en salong inne i stan (Trelleborg), samt äran att köra brudparet till hotellet, och hämta dem där följande morgon. Köruppdrag som jag blev oerhört glad över att få utföra, trots viss trötthet.



Under vigseln hade jag en liten bibelläsning, och under festen höll jag ett litet tal och en lek. Insatserna uppskattades och det var galet roligt att det gick så bra!


Dagen innebar två tydliga bevis på min tankspriddhet. Först lämnade jag mina skor på hårsalongen (eftersom vi också bytte om där) - något som Simon och hans vänner hade löst genom att få med dem i sin bil. Och sedan glömde jag min bibel i kyrkan. Den sistnämnda hade vigselförättaren, och tillika vännen till familjen, räddat med sig till festen. Så också där fick jag hjälp med att hålla ordning på mig. Skönt! :)


Jag gav brudparet en liten dikt.
Den kommer sen...
Här ser man i alla fall lite av hur jag var klädd.


Dagen efter var det brunch, paketöppning och avstädning. Något som givetvis tog ganska lång tid, men var avklarat framåt tre-tiden på söndagen.

Bilderna är tagna av vår käre pappa, då jag inte har några egna. Jag valde ganska medvetet att inte ta med min kamera. Mycket att hålla reda på ändå. :)

Sommarlov

Det har varit en mycket intensiv termin. Femveckorskurserna har avlöst varandra, och några av dem ha legat på avancerad nivå. Kurser, som för de som inte är utbildningens testkaniner, kommer att ligga i termin sju (eller var det sex?). Hittills har jag klarat mig. Hittills. Men jag lämnade in sista tentan i fredags. Och jag förväntar mig inte att jag klarat mig. Osedvanligt låg kvalitet. Men jag förstår om ni inte tror mig. Just eftersom jag trots tveksamheter har klarat mig hittills. Jag hoppas givetvis att jag slipper komplettera, men jag tror kanske att det nog var dags nu.

Hur som helst, så är det oerhört skönt att inte ha mer skola den här terminen.

Och min allra käraste syster har flyttat upp till Stockholm! Närmare bestämt hem till mig (tillfälligt). Och jag njuter! Det är SÅ mysigt att ha henne här. Hon har påbörjat sin doktorandtjänst vid botaniska instutitionen, där hon nu först kommer att åka ner till Tanzania, och sedan kommer tjänsten ha sitt fältarbetet i Etiopien. Coolt! Jag är sjukt stolt över att hon är doktorand. Hon och Simon har hittat en lgh som de kan få hyra i andra hand. Tyvärr i en annan del av stan, men jag hoppas att de får den. Skulle vara skönt för dem att ha någonstans att ha sina saker, och det verkar vara ett bra ställe. Hört från pålitliga källor...

Den som väntar...

Jag kommer snart att skriva ett nytt inlägg.

Tack finaste Josefine, för att du påminde mig! *kram*

Moving on

Ok. Nu är det bara en kurs kvar på terminen.
Inte så taggad. Tentan jag lämnade in idag var riktigt dålig. Ska blir spännande att se om det blir bottennappet. Jag lyckades inte komma igång. Och i morse hade jag alldeles för mycket kvar att göra på den, vilket gjorde att jag panikskrev en avslutning en kvart innan inlämning för att komma upp i rätt antal ord. Den andra delen av tentan blev över lag undermålig.

Imorgon planerar jag en städdag innan Valborgsbrasa i Vasaparken. Min lägenhet tenderar katastrof i tentatider. Jag tänker att jag ska prioritera pluggandet, men istället gör jag ingenting. Högst ineffektivt. Det normala (hos andra människor alltså) verkar vara att ha skinande rent just när pluggande ska intensifieras... Ja, det handlar om prioriteringar alltså.

Och jag och gitarren har återfunnit varandra. Jag önskar verkligen att jag kunde spela bättre än vad jag gör. Jag har fått lite tips från olika håll genom åren, men om jag inte använder dem konsekvent så faller de förstås bort.

Och så är Gud god. Det är bra. Vi läser uppenbarelseboken i cellgruppen, och den är ju inte så lätt. Men det känns bra ändå, för genom allt det som är så svårtolkat så finns Gud. Och Han är god och har en hel drös med nåd, och Han är helig. Avskild. Något helt annat än oss.

Bettan och Christian dök upp i New Life i söndags, och jag blev så oerhört glad att se dem. Förlåt, Bettan, om jag skrämde dig!

Jag letade klänning till U och S bröllop, men det gick inte så bra. Bättre gick det på H&Ms barnavdelning. Jag köpte två mönstrade tunikor/klänningar i bomull, en skjortklänning och ett par leggings. Så söta! Jag funderar lite på varför jag gillar söta kläder så mycket. Jag undrar om det beror på att jag inte var så mycket för klänningar när jag var yngre. Eller det gick förstås i perioder. Men jag tror inte att jag kände mig så söt. Så jag tar kanske igen det nu. Amatörpsykologen analyserar sig själv.

Nu ska jag sova, så att jag är fit for fight imorgon för projekt städning!

Påsk m.m

Jag tycker att eksemskapande är en dålig aktivitet. Ändå är den uppenbarligen mycket lätt att hemfalla åt... Illa, det KLIAR. Jag vill inte ha några fler eksem nu. Jag ska ju på bröllop typ hela våren. VARFÖR får jag eksem nu förresten, undrar jag? Har ju aldrig haft det när jag var yngre.

Och långfredagen är just avslutad (kl är över 12). Starkt och klart och obegripligt på samma gång. Det där ni vet... Kära nån. Det var ju för mig som Han dog. Också. Texterna var starka vid gudstjänsten. Sällan lästa med sådan professionell stämma.

Jag längtar efter påskdagens jubel. Men påskdagen förutsätter långfredagen. Därför är det bra att leva lite också i långfredagen, och inte bara i påskdagen. Påskdagen blir meningslös utan långfredagen. (jag vet inte riktigt vart jag vill komma, är kanske lite trött) Egentligen längtar jag efter att leva mer i Gud... Jag behöver det. Så oerhört mycket.

Min grannar

Jag är lite ledsen.
Grannarnas grejer börja fylla upp flyttkartonger.
Och jag är så galet tacksam att jag har fått ha dem i lägenheten ovanpå.

De är typ världens bästa grannar.
Från första stund har de stöttat mig i olika små och mindre små saker.
Jag har flera grejer i min lägenhet som jag fick låna (och som jag nu får behålla) när jag flyttade in. De har haft två extrasängar stående i ett gemensamt utrymme som jag har fått låna när som helst, om inte de har behövt dem samtidigt. De har tagit hand om mina blommor när jag har varit iväg, och hjälp mig med saker som jag glömt i all hast. Jag har fått låna deras dammsugare...

De har bjudit upp mig på melodifestivalenkvällar (vad gör man nu en lördagkväll, när MF inte går längre?), erbjudit skjuts in till stan när jag har haft väldigt mycket packning och kört med min cykelnyckel till i Vällingby när jag varit tankspridd.

De har erbjudit mig tillträde för tv-tittande till sin lägenhet när de varit borta några dagar.

Och mycket mer... De är helt enkelt väldigt fina, och jag kommer att sakna att ha dem i huset!

Nu så...

Det finns saker som talar mot det.
Typ att hela trädgården fortfarande är vit, även om massorna sjunkit markant de senaste dagarna.
Dagen har varit mulen och fuktig, smutsiga snövallar kantar vägarna, och rännilar med vatten går genom de hala islagren på gatan. Allt fler kala fläckar visar sig på trottoarerna.

Det känns i luften.
Fem grader upplevs förvånansvärt okallt.
Jag tror att upploppet närmar sig i årstidskampen.
Nu hejar jag på våren.
Jag känner att hon är på väg.

Idag kändes det på riktigt.
Det luktade vår...
Jag gick hem från tunnelbanan vid midnatt.
Det var en sån där stillhet.
En sån ni vet, som jag tycker så mycket om.
Och jag stannade upp.

Var är våren?

Det är 12,7 grader minus utanför mitt fönster. Det är den 6 mars. Det hänger inte riktigt ihop. Nu har det varit snö här sedan i december. Det är väldigt vackert, men jag tycker att det räcker nu. Jag ser inte fram emot vårfloden som kommer att översvämma vägar och gator här, men en liten ansats till att börja med hade väl varit på sin plats kan man ju tycka.

I eftermiddags åkte jag hem till Johannes och Susanna och spelade Ticket to ride och lagom till rabarberpaj och Carcassonne dök Elise och Hanna upp. Ticket to ride lyckades jag vinna med knapp marginal, medan Carcassonnes första omgång (där Hanna o Elise var med) gav mig en mittplacering för att slutligen i Carcassonne mot endast Johannes o Susanna komma sist. En väldigt trevlig eftermiddag och kväll!

Det är mycket i skolan... Jag hade planerat att ha söndag ledig, men jag kommer att behöva plugga imorgon. Känner i kroppen att jag är stressad. Det är inte alls bra. Måste få ner andningen i magen, och kroppen ner i varv. Kursen vi läser nu "Barn- och ungdomsvetenskap" är en femveckorskurs instoppad på fyra veckor. Upplägget däremot passar mig, då det är väldigt strukturerat. Man MÅSTE helt enkelt göra vissa uppgifter för att hänga med. Och att jag hade böckerna vid kursstart, och att min grupp har det bästa schemat underlättar. Bara att bita ihop och försöka hänga i. (Många metaforer blir det...)

En av mina benjaminfikusar är döende (om inte redan död?)... Jag missköter mina blommor. Bladen har trillat av.

Jag gjorde det!!!

Jag fick A i en enterminskurs!

Fick tillbaka kursens andra skriftliga hemtenta idag. Och det stod samma betyg i den som i den första. Till min enorma förvåning, eftersom jag tyckte att jag använt begrepp utan ordentlig förståelse för dem själv. "Nej, men... Såhär kan hon ju inte göra!" utropade jag spontant när jag fick se resultatet. Helt ologiskt utrop, men jag tyckte verkligen inte att jag var värd det. Men jag måste uppenbarligen ha gjort uppgiften rätt. Skumt. Onödigt vilka kval jag hade inför att skicka in den... Men kanske är det kvalen, pressen och stressen som gör det.

Nu är vi mitt i vårterminens första femveckorskurs. Den är obegripligt fullproppad med litteratur. Jag kommer att vara glad om jag klarar den, för jag kommer kanske hinna läsa max en fjärdedel av allt som ska läsas. "Specialpedagogikens utmaningar i en skola för alla" Vi läser den tillsammans med andra lärarstudenter, och den är därför inte enbart inriktad på förskolan, utan omfattar hela spannet upp till gymnasiet. Men vi kommer att läsa profilinriktad litteratur också. Bra att de gör så. Skulle kännas lite onödigt för blivande förskollärare att läsa om gymnasiets specialpedagogiska dilemman. Nu känns det som att litteraturen är mer övergripande, även om en hel del utgår från situationen i grundskolan.

Jag har också insett det fantastiska med sådana där band som är insydda i kläder för att de ska vara lättare att hänga upp, men som ofta är i vägen när man väl använder kläderna. Ett avklippt sådant band är alldeles perfekt till "bokbinderi"! Vi har mycket elektronisk litteratur i pdf-format i den här kursen, och utskrivna sidor behöver hänga ihop på något sätt, då häftklamrar inte alltid räcker till. Då gör man helt enkelt hål med hålslag och binder snöret mycket löst om de inre hålen. Binder man för hårt är det krångligare att vända blad. Perfekt!

Jag agerar dessutom snåljåp slash miljökämpe och skriver ut varje pdf-sida i fjärdedelsstorlek, och får således plats med åtta sidor på en A4 (fram och baksida). Det blir ganska läsligt. Oftast.