1 december - kan det bli en kalender?

Jag tänkte ge mig på ett litet försök att ha en liten decemberhälsning varje dag fram till jul.
Det är inte säkert att det kommer att bli så, men just nu känner jag mig väldigt motiverad.
Jag tror att man kan se det mer som dagliga små mer eller mindre ironiska reflektioner över olika små tingestar, än som en traditionell kalender. Och en del lite mer allvar. Kanske. Då var det sagt.

Lucka 1

Ett säkert decembertecken (?) är att det nu har blivit minusgrader ute, - 3,5 grader i skrivandets stund (efter en synnerligen mild, men solsnål november). Givetvis kommer det att hålla i sig nu fram till jul, så det gäller att plocka fram vinterdressen nu om man inte redan har gjort detta. Och som ett brev på posten (ok, det har faktiskt hänt någon mer gång nu i höst) så har det för mig numera traditionella fenomenet vänsterlångfingersvitheten inträtt. Detta sker när det är lite kallt ute. Kan någon förklara för mig varför?


Ett säkert jultecken som mycket tydligt signalerar Frälsarens snara ankomst är den numera traditionella underklädesskyltningen. Är det bara jag som när jag tänker efter lite tycker att det känns lite osmakligt på något vis? Nej, julen handlar förstås allra mest om sexiga underkläder och reklamskyltar lyser upp i vintermörkret...
"ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det" Joh 1:5


Då är det trevligare att som jag bli hembjuden till en klasskompis på mat, julmust och skumtomtar och få höra lite julmusik blandat med Carolas version av "Som när ett barn kommer hem om kvällen". Trevligt häng, och självklart blev det senare än planerat.

Dagens ljud (vilket inte kommer att vara med varje gång) är promenaden över det frostiga gräset nu när jag kom hem alldeles nyss. Men jag vet inte hur man lägger in ljud, så det kanske dyker upp senare. Nån som kan?

Se några inlägg ner...

Ett blogginlägg som jag skrev den 25 november ligger nu uppe!

Duscha kan man göra betydligt fortare nu...

Äckelburkar

För ett par timmar sedan tömde jag ut en plastburk med vatten och sallad, en burk med lite keso, en burk med lite crème fraiche och en burk med lite överbliven fiskgrytesås. Jag hällde också ut lite yoghurt och sköljde ur paketet samt knäckte ett ägg och kastade skalet. Ett litet salladshuvud och en halv påse förkrymta morötter åkte också i soporna.

Alltså. Det har inte vara så mycket kvarglömda äckelburkar i mitt kylskåp tidigare, men det blev liksom bara fler och fler, och då tänkte jag att jag skulle ta tag i allt samtidigt. Och så blev det inte av. Förrän idag. Så nu är alla bakterie- och mögelodlingar bortdiskade och nersköljda. Härligt!

Hårpost

*skratt*
Hehe... en bloggpost om hår alltså?
Nej. Förlåt. :)

Jag har skickat iväg min hårsvans till perukmakeriet idag (27 november).
Känns lite skumt. Jag menar: Hur lägger man hårsvansen på ett lämpligt sätt i ett kuvert?
Nej, just det...

Ska bli lite spännande att se vad jag får för det.

Nu är det klippt...

Idag, den 25 november, har jag officiellt gått från att vara riktigt långhårig, till lite lagomt korthårig.
Men det är hemligt. Ett tag till. Därför kommer ni inte att kunna se det här inlägget förrän det har gått några dagar. "Låt i alla fall alla du känner i Stockholm se dig innan du lägger ut det på Facebook och på bloggen."

Tänk på att jag har VÄLDIGT svårt att hålla tyst om nyheter som jag varit med om... Idag, 28 november, vill Ellie ladda upp sina bilder från klippkvällen på Facebook, så då offentliggör jag det innan. :)

Men nu ska jag först se vad de säger i skolan imorgon (26 november), och sen ska jag fixa kuvertet där jag ska skicka iväg den avklippta tofsen till Perukmakeriet i Fruängen. Spännande!

Det hände efter cellgruppen. Jag sa: "Jag har med mig borste, sax och tofsar. Vill någon klippa mig?" S hakade direkt på (L hade berett marken för henne genom att göra reklam för S kunskaper i området) och fick klippa av mina två flätor. Sedan stod det ett gäng nyfikna vänner omkring och beskådade skeendet. Hihi! Nu är det ovant, men skönt. Jag tror att det till och med är kortare nu än sommaren 2004 (innan jag flyttade till Stockholm). Det är åtminstone mer uppklippt i alla fall. "Alla tjejer passar i den här längden."

Lösvitsktste

Hur svårt kan det vara?

Jag skulle köpa lösviktste på ICA. Och så fanns det inga lösviktstespåsar... Jaha, klockan var närmare åtta och affären kryllade inte direkt av personal. Men jag mindes pojkspolingen i mejeriet som jag sett där bara några minuter tidigare och gick fram och ursäktade mig artigt. Berättade sedan för den stackars gossen att det saknades påsar till lösvitsktsteét. Varpå han frågade vad jag sa, och jag upprepade att det saknades påsar till lösvitsktsteét. Den unge grabben upprepade "lösviktsteét" sådär lagom fint korrigerande medan han tänkte och ringde jouren, gick och letade bakom testället och ringde jouren igen och rekommenderade mig att ta te i en godispåse istället.

Hm.

Jag undrar i mitt stilla sinne varför jag tvunget skulle försöka vara så korrekt... "Löste" är ju en alldeles perfekt förenkling, och inte alls svårt att säga.

Jag förstår nu lite bättre barns artikulationsproblematik. Det är bra.

Närmare...

Idag var jag på ett Perukmakeri i Fruängen som jag mailat med i förra veckan.
De gillar mitt hår. Jag säljer hellre till dem än till extensionssalonger.

Ok. Då gäller det bara att hitta en lämplig frisör och att se till att pallra sig dit. Läskigt.

En återträff med umgängesordlistan

Såg länken i min länklista och gjorde ett återbesök...
Den är faktiskt väldigt rolig. Det hade jag glömt.

Öppet för kreativitet

Jag har en veckas Facebookuppehåll. Det innebär att jag har tid över till annat. Till exempel till att skriva blogginlägg...

Idag bestämde jag mig för att förvalta tiden genom att ta tag i något jag borde ha gjort för längesedan. Eller bara oftare. Jag tillverkade en julklapp i lera av ett cernitliknande slag. Kan tyvärr inte lägga upp bild på resultatet, för då avslöjas ju presenten om personen i fråga råkar titta in. Jag blev väldigt nöjd, men när jag skulle fästa en ytterst lämplig anordning vid den i ugnen härdade lerkreationen, så gick en bit av lerföremålet sönder. Jättetråkig, då det ändå innebär en del pill med sånt där. Men nu har jag limmat ihop det med kontaktlim och hoppas innerligt att det ska hålla... Det går ju visserligen att göra om, men det tar ändå lite tid och så finns det såklart en risk att det inte blir lika bra. Så jag hoppas att det håller. Tror nämligen inte att lagningen (om den håller) kommer att störa någonting i slutänden.

Däremot har jag nyss avslutat min kvällsmat som jag glömt att äta tidigare. Hoppsan.

Sälja hår?

Frågan är om jag kommer att våga - om det visar sig att håret har tillräckligt bra kvalitet för det vill säga. Jag har googlat lite och hittat en (finns förstås flera) salong i Stockholm som köper hår, minst 30 cm.

Men jag gillar ju att ha långt hår. Också. Samtidigt som det skulle vara skönt att bli av med det... Minns att jag gillade den längd som jag hade när jag flyttade till Stockholm. Det var kanske det kortaste jag haft sedan jag var liten, och det var ändå axellångt.

Nu har jag kanske något av det längsta jag haft. Till svanskotan ungefär. Men 30 cm är ganska mycket. Så då blir det kanske axellångt igen.

Men ett första steg skulle ju vara att gå och prata med de på salongen, för att höra om de ens skulle ha intresse för det. Annars känns det onödigt att klippa av så mycket på en gång.

Lite funderingar bara...