Titta vilken söt!!

Alltså... Det här måste ni se!

Jag har uppenbarligen förärats med en fantastiskt söt bonusbrorson.

Har ännu inte fått träffa honom.
Snart är det sommar!

Man måste välja "spara länk/mål som" för att kunna se den verkar det som. Eller jag vet inte om det kanske går bättre med Internet Explorer.

Små undersökningar

Haha.

Jag testar funktionen att lägga upp undersökningar på bloggen. Jag vill dock inte ha dem överst, så om man vill rösta på mina bloggfrågor (gör gärna det :) ), så måste man bläddra lite. De ligger i högerspalten ovanför etiketterna.

Paus

Jag har städdag idag.
Tog en paus för att kolla internet.
Nu ska jag ha internetpaus tills lägenheten är städad.
Kanske kommer det ta hela natten.
Jag försöka vara i säng kl 23.

Diciplin, min vän, diciplin.

Och vissa saker får man bara acceptera.

Jag hade en nostalgisk stund då jag drömde mig bort till forna dagar. Husetbloggen. Tittade på bilder från vårfesten för två år sedan. Vännerna som inte bor nära längre. Tårar. Saknad.

Sömn är världsliga saker...?

Jag måste vända rätt på dygnet igen.
Jag går visserligen omkring och tror att jag har semester, men de kan ju faktiskt ringa mig igen imorgon bitti.
Teoretiskt, alltså.

Så detta nattsuddande måste få ett slut. Ja.
Skärpning.

Neeeej

Nu måste jag verkligen sova...

fastnade här

Göteborg, equmenia o sånt

Från i torsdags tills idag så var jag på equmenias riksstämma.

Jag hade med mig fyra femtonåriga tjejer samt två volontärer. Roligt!
Självklart hade vissa väsentliga saker som mobiltelefon och resväskenyckel glömts hemma, men de var ändå vid gott mod. Sakerna lyckades komma dem till del på lördagsförmiddagen, så sista natten kunde jag äntligen sova på båda mina liggunderlag (bra att jag tagit med två). :)
Jag insåg dock ännu en gång min stora brist i att uppfatta o vidarebefordra information. Vi skulle gå ett slags equmeniamarsch genom Göteborg, och jag fick höra information som skulle spridas vidare. Jag kände mig aningens rörig när jag spred vidare infon jag tyckt mig uppfatta... Kära nån! Trots detta verkade andra ha lyckats väl i spridningen och det hela flöt på bra. Det kändes lite som Jesusmanifestationsmarschen fast i miniatyr och med aningen mera hockeykör och lite mindre allvar men förmodligen lika mycket glädje. När "We are marsching in the light of God", "Jesus älskar alla barnen" och några andra sånger snurrat ett par varv, vandrade vi in i Svenska Mässan där modersamfundskonferensdeltagare och -ombud redan var samlade inför kvällsgudstjänsten. Denna marsch gjorde vi efter det att SMU, SBUF och MKU haft sina enskilda mindre förhandlingar på torsdagen. Så det var ett slags statement - från det gamla till det nya tillsammans. Vi bar stora lila flaggor (equmenias färg), vilket gjorde att man inte alltid såg vart man gick, och att man ibland fastnade i förbipasserande träd. (medveten felfomulering)

Vi sov i klassrum på Skillerska gymnasiet (som mer påminde om ett slott än en skola). Stentrapporna sluttade av slitage. De fungerade dock bra att hänga i. Man kunde sitta där och prata, sjunga och spela. (Vilket blev något av den sena lördagskvällens nöje för min del.)

På fredagen var det storforum med Shane Claiborne. Jag måste nog läsa hans bok. Jag och Ingrid satt och blev arga på oss själva. Det är nyttigt. Till slut blir det kanske konstruktivt?

Helgens stora händelse var givetvis ordinationsgudstjänsten. Flera av mina gamla klass- och skolkamrater ordinerades och jag berördes som vanligt ordentligt. Förutseende som jag var hade jag givetvis pappersnäsdukar med mig. Gud kallar och sänder, samfunden bekräftar och tar emot. Stort.

Jag träffade också vänner från andra håll. Många var med på konferensen, och två var det inte. Ingrid ska jobba på sommarkollo i Göteborg i sommar, så henne hängde jag med vid lunchen på fredagen och på samlingarna med Shane Claiborne. Och så träffade jag Rebecka - en vän jag lärde känna i Blomstermåla - på lördagens lunch innan hon skulle iväg och jobba. Väldigt trevligt.

Idag på gudstjänsten predikade Magnus Malm. Fantastiskt bra, men vi kunde inte stanna på hela predikan eftersom vårat tåg skulle gå 13.12, och kl 12 var predikan ännu inte slut. Hade inte flickorna skyndat på mig lite, så hade jag nog kunnat stanna en liten stund till. Men vi hade planerat för att ha gott om tid, och så blev det. De var dessutom inte lika imponerade av hans predikan som jag var, och om möjligt lite tröttare också, så det var ändå lägligt att gå.

På tåget hem satt det en familj på andra sidan gången. När vi närmade oss Stockholm började jag prata lite med mamman o dottern. Flickan var 2,5 år, så hon påminde om mina dagisbarn. Det var mysigt.

Matilda o Johan

Vackra. När flotten (se tidigare inlägg) anlänt till bryggan vandrade brudparet genom en gång som gästerna bildat. Gästerna fyllde därefter på bakom brudparet och skapade alltså tillsammans ett 300 personer långt brudfölje som vandrade tillsammans bort mot platsen där vigseln skulle äga rum.

Under vigselceremonin läste Lisa en fantastisk dikt som hon skrivit.

Joel och Christian spelade och sjöng till "Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen"

De vigda tu.

Afrikansk dans var en aktivitet under bröllopsfesten. Först en uppvisning, sen fick de gäster som ville och orkade (varmt väder) haka på och dansa med. Det var fantastiskt roligt, men jag slutade när hastigheten ökades för andra gången för att undvika alltför stor transpiration i klänningen.

Björne, Hugo och Snigel kom och gratulerade.

Klockan 17 var det solskenstimme à la Furuboda,
där spexen för och med brudparet ägde rum.

Systrar, bror och svåger hade en frågetävling där Matilda fick svara på fågelfrågor (Johans intresse) och Johan fick svara på frågor om musikaler (Matildas intresse) i olika svårighetsgrader.

Harry Potter-sekten kom för att välkomna Matilda som hedersmedlem.

Mat-, tal-, och sångtältet.

Klockan 20 var det nattvard med förbönmöjligheter i kapellet.
Under efterfestens korvgrillning lyckades jag fånga sommarens nästa brudpar på bild.

Johan och Matilda.
Några minuter innan avfärd.

Bröllopspresenten.

Det var muggarna som jag gjorde klart
samma dag som jag målat lite på kyrkan.

Dagen i sju punkter

Dagens redskap:
Sekatör - underbart. Att leka buskfrisör var förmiddagens nöje.

Dagens uppgift:
Renskriva färdigt protokollet från måndagens ungdomsråd (den lokala SMU-föreningens styrelse).

Dagens uppdrag:
Hämta allas fickpengar till Göteborgsmötet hos ekonomiansvarig.

Dagens kom ihåg:
Anmälan till Midsommarlägret.

Dagens organisera:
Få tag på några föräldrar till ombuden som skulle kunna skjutsa in sju personer till centralstation (för avresa mot Göteborg) vråltidigt imorgon bitti, samt se till så att allt är samordnat. (Någon annan kan ju ha fixat med det medan jag sitter här och funderar.)

Dagens ägodel:
Stora bagen på hjul. Ska packa inför ovan nämnda möte.

Dagens blogginlägg:
Posten ovanför detta.

Bettan, jag älskade det!

Alternativ titel:
Energin som aldrig tog slut.

För ett tag sedan frågade en arbetskamrat på ett personalmöte oss andra om några var sugna att haka på henne och bilda ett lag till Vår Ruset (idiotiskt att det är särskrivet, men det heter visst så överallt där det omnämns). Vi blev ett lagomt lag för att kunna få en picknickkorg efter målgång och vi anmäldes till loppet.

Jag var hela tiden inställd på att promenera de 5 km som loppet är. Har ju gått o cyklat ganska mycket på sista tiden, så en långpromenad hade jag ingenting emot. Har bara joggat en kortis för någon vecka sedan, annars knappt joggat någonting alls i vår. Men när jag träffade Bettan i Örebro i söndags så sa hon att det är klart att jag ska prova springa. Njae, tänkte jag. Kanske. Sen blev jag ändå ganska övertygad.

Så idag förberedde jag mig för att jogga. Drack mycket vatten under dagen, samt åt pasta till lunch. Kollade vilken startgrupp som kunde vara lämplig osv. Men jag kände ändå... kommer jag fixa det?

Men jag blev verkligen galet taggad när jag kom till fältet där start och mål var. Kan man bli annat när tusentals hurtiga kvinnor på gott humör kommer samman? Jag joggade visserligen väldigt långsamt, men hela vägen! Och jag var helt lyrisk när jag kom i mål och hade hur mycket energi som helst kvar (kändes det som).

Jag hade tänkt att starta antingen långt bak i jogga-gruppen, eller långt fram i lunka-gruppen. (Man skulle inte välja jogga, om man tänkte gå ibland och jag visste ju inte hur det skulle gå.) Men min ovana gjorde att jag inte hade riktigt koll på organisationen, så jag hamnade bland de första i strosa-gruppen (bland de som tänkte gå), och fick passera väldigt många gående. Det gick bra, men det var väldigt smalt att komma förbi på sina håll. Med 19 000 i spåret kan man inte förvänta sig något annat...
Det som gav mig en extra kick var när jag passerade mina snabbpromenerande kollegor. "Men där är ju Katarina. Katarina!!" hörde jag lite snett bakom mig. "Hej, hej! Vi ses sen!" ropade jag vinkandes glatt tillbaka, och sprang vidare med ännu lättare steg. Min tid måste ha blivit typ 37 min, vilket stämmer ganska bra med startgruppen jag tänkt mig.

Åh... blir lite lyrisk igen när jag tänker på det.

Picknicken var gedigen, och det var jättemysigt att sitta där och äta och lyssna på den outtröttlige Peter Siepen som höll igång scenen i flera timmar. Helt rätt person för den folkfest som Vår Ruset visade sig vara.

När vi skulle hem tog jag sällskap med L. När vi kom till Vällingby insåg vi att bussen skulle gå om 20 minuter, så vi bestämde oss för att gå från Johannelund istället. Så där fick vi en kvällspromenad på 25-30 minuter. Härligt!
Vi skiljdes åt vid macken, sen sprang jag kanske hundra meter för att göra något med överskottsenergin jag hade kvar.
Var hemma omkring halv tolv, och fortfarande uppe i varv.
Tror att det har sjunkit lite nu, men jag har fortfarande inte landat riktigt.

Det var helt ljuvligt i vilket fall, och jag är så glad att jag var med!

Och... bröllopsrapporten kommer. Inte riktigt än bara.

Vilken dag!

Jag var på bröllop igår.
Jag berättar mer sen.
Imorgon kanske.

En försmak