I morse kände jag dock ändå av halsen igen och bestämde mig för ännu en dunderkur. Den här gången tänkte jag försäkra mig om att minska vitlöksspillet. När jag pressat vitlöken och ingefäran och hällt på den lilla skvätten vatten, lyfte jag ur mycket av bitskrafset ur glaset och la i ett nytt glas och blandade med lite yoghurt (o salt). Jag började med att svälja yoghurtshoten, fortsatte med "juicen", tog min Omega 3-kapsel och hällde i mig C-vitaminbruset. Det kändes sannerligen som att jag skulle spy! Dock hjälpte det pyttelite att dricka ett glas vatten.
Redan efter yoghurtblandningen var känslan svårtuthärdlig, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra nästa gång. Förhoppningsvis behöver jag inte ta det mer på ett tag.
Jag har ätit några mackor nu och tvingat ner vitlöken i magen, så nu är det ok igen förutom att jag förmodligen inte är så trevlig att umgås med. Det ligger förmodligen en otäck vitlöksodör runt mig.
Men den obehagliga upplevelsen väckte min poetiska kreativitet, och jag skapade lite snabbt ett mycket vackert rim...
Usch o tvi o blä o fy
Jag känner att jag måste spy
Jag känner att jag måste spy
Nej, men ärligt talat. Nästa gång jag måste trycka i mig vitlök får jag nog prova att svälja bitar igen istället. Det är nog det mest skonsamma sättet jag provat, även om det är ett mer utdraget lidande. Man delar vitlöken i tablettstora bitar, som man därefter sköljer ner med vatten. Jag vet bara inte vart jag ska få in ingefäran, men den kanske man kan göra en liten shot av.
Förtydligande: Vi pratar alltså om 3-4 klyftor vitlök.











