Gula post-it

Mitt liv just nu består till stor del av dem.

De gula post-itlapparna.

Eller kanske inte.

Men min väska innehåller väldigt ofta en eller flera lappar av detta slag.

Intressant?

Nej, inte det minsta.

Fint, så fint

Jag kommer precis ifrån Elin och Mattias vigsel.

Fint och roligt att få vara med.

I like.

(För övrigt så kommer inte förra årets bröllopsboom att upprepas för mig i år. Tre bröllop är väl lagom?)

En liten till

Denne lille heter Sven.

Han föddes inatt.

Han är mitt bonusbrorsbarn.
Det är riktigt kul.

Välkommen!

Här kommer förmodligen bild läggas upp snart.

Grattis Fredrik o Josefina!

Andra chansen

Jag har goda grannar.
Jag fick komma över på melodifestivalskväll igen.

Det gick ganska olikt än vad jag hade hoppats.
Och det kan väl vara ok.
Min smak är definitivt inte allenarådande.

Men Nordmans låt ger mig dåliga vibbar.
Trots att jag kan gilla Nordmans låtar, så mådde jag mest halvdåligt varje gång som de avancerade i kvällens tävling.
Musiken är väl bra (förutom den obegripliga versmelodin), och refrängen stark (så jag förstår att den gick hem). Men det är någonting som smakar beskt. Kanske häxbränningen och de religiösa anspelningarna... mycket möjligt. Kanske jag som är för känslig?

Och även om jag tyckte att One Love inte var tillräckligt bra för att gå direkt till final i delfinalen (Sanna Nielsen och Rongedal var bättre), så tyckte jag att den kunde ha fått gå vidare ikväll. Kanske är det häxjakten på Carola (hånskratten som väntar?) som bidrar till att jag mest hade en känsla av obehag när tävligen var slut.

Jag gillade inte ens Luuk ikväll. Men det var kanske inte hans fel.

Hoppsan

Och så plötsligt.
En helt annan bild.
En helt annan insikt.
Kära nån.
Vem är egentligen denne Måns?

Och sedan...
visst älskade jag dem förra lördagen.
Men det här?
Jag säger bara:
Rongedal

(tänk vad man missar när man inte har tv)

Sådär bra att jag smälter av sånt här.

Dagens tre

Det är ingen ny ambition jag har börjat med, bara så att jag gör det klart för er alla, trogna läsare! (Ni kanske är fem stycken, eller så.) Jag kommer inte att presentera tre små händelser varje dag.

Första:
Jag har varit på styrelsemöte ikväll. Och det känns som att vi är på gång igen, efter höstens tunga period. Äntligen kan vi börja arbeta framåt. Och jag känner glädje och tillförsikt, även om det är en del som fortfarande bekymrar mig och oss från det som varit.

Andra:
Jag har idag konstaterat en ytlig andning hos undertecknad.
Jag har också försökt koppla samman detta med lite odefinierat illamående för några nätter sedan.
Jag tror att jag måste se över vad jag håller på med.
För i februari har jag jobbat i princip heltid. Och fortfarande haft mycket på gång i kyrkan och privat. Och jag tror att kroppen inte tycker om det... Ny känsla.
Så mitt mest akuta projekt är att ta det lugnt och undvika väggar och annat. (Tanken att jag ens skulle vara i närheten av sådant har varit ganska främmande.) Men jag ska försöka definiera vad som är vad. Men det är dumt att ta bort alltför mycket engagemang, då mars månad kanske inte alls har det lika tätt på jobbfronten.

Tredje:
Sexåringar är starka, och kan kasta duploflygplan väldigt hårt. Och det blir synnerligen kännbart när det träffar halsen. Att undertecknad blev lite lätt chockerad av händelsen, tårögd och fick sätta sig på golvet och tänka på andningen skrämde nog sexåringen som tänkt träffa kompisen som undertecknad dragit bort ifrån honom. Det var ändå väldigt bra att det var just mig han träffade och inte den jämnårige, samt att det nog lärde honom lite mer om vad som händer när man bråkar sådär. Och vad jag vet har jag inga kvarvarande men från händelsen.

Väsentligheter

...och annat.

Det har kommit en busstidstavla till Vällingby!
Det är en sådan grej som kan göra mig lite smålycklig (skumt nog).
Såg den idag.

Och jag har haft nattgäster söndag-onsdag. Trevligt! (Det var verkligen roligt att ni kom, H och L. Inger blev ganska förvånad över att jag känner er.)

Jag fick dessutom reda på att jag inte bara är nattskrikare, utan också sömngångare. Det hade jag ingen aning om. Kanske någon sagt tidigare, men att det förträngts? Det hörs ju åtminstone inte på samma sätt som skriken, så jag kan ju kanske ha lyckats gå förut, utan att väcka rumskompisar och annat folk.

Och så ringde Elisabet. Och jag blev jätteglad. Längesen. Tycker om.

Värdighet

Vem är värdig?

Gud.

Inte jag.

Nej, Gud är värdig och full av nåd.

Genom Guds nåd blir också jag...

Värdig.

Det är bara nåd.

Men så stora ord...

Det är först vid insikten om min egen ovärdighet.

Som jag kan förstå storheten i Guds nåd.

På riktigt.

Gud, för mig dit.

En liten

Glömde ju att jag inte hade nämnt något om Linus.

Linus är ny.

Jag har inte träffat honom.

Han är liten också. Dryga halvmetern.

Det är fantastiskt. Och kul.

Det enda tråkiga är att jag inte får träffa honom förrän i april.
Och så föddes han 3:e februari. Fast det var inte tråkigt.
Det var bra. Väldigt bra.

T o M är numera tvåbarnsföräldrar!
Värsta grejen. :) Grattis!

Marmorerad tröja?

Dagens skörd:

- lite morotsgult kladd (vi hade morotssoppa till lunch) från en lite tjej som höll på att somna vid bordet
- Något betydligt mindre diskret stort rosa stänk på magen. Jag tror att jag var skyldigt till det alldeles själv när jag skulle diska av skärbrädan där vi skurit röda äpplen. Men känns som att de innehöll osedvanligt mycket färgämne... skumt iaf.

Tror att jag klarat mig i övrigt. :)

Inte världens bästa bild kanske, men det ger en hint om läget. *skratt*