Nu har jag Internet hemma. Det är inte marknadens snabbaste, men förmodligen det billigaste alternativet.
Fördelar:
Jag...
- kan ha pyjamas på mig.
- slipper gå ut i eventuellt regn.
- behöver inte längre sitta i en överhettad expedition.
- är inte längre i vägen när någon vill komma åt datorn.
- förskonar mina gäster från nattliga äventyr för att de ska hitta lämpliga anslutningar hem med SL.
- kan hämta hem min mail direkt till datorn.
- behöver inte längre känna att jag snyltar på kyrkans skrivare.
- har förmodligen snart ett billigare telefonalternativ som komplement till mitt mobilabonnemang.
- har mina bilder på armlängds avstånd om jag vill förgylla mina blogginlägg.
Nackdelar:
- Det är bra mycket mer ensamt att sitta här hemma.
- Sämre skrivare.
- Förlorad motion? (Vet inte om ett par minuter räknas, men det är ju åt båda hållen.)
Josefine har bott hos mig i en vecka. Det var väldigt trevligt. Snart är hon i Etiopien. Närmare bestämt söndag morgon. Hon kommer att skriva i Resedagboken tillsammans med Hanna.
Snart är Lisa i Sverige igen. Jag vill åka och hälsa på henne då.
Vad är det med Facebook? Vill jag vara tillgänglig för hela världen? (För det är jag ju inte nu...) :-) Men, jag tror att jag förstår grejen, eftersom jag var en flitig lunare för ett ganska stort antal år sedan. (Jag var grymt stolt över hur jag dekorerat mitt krypin utan att vara betalande medlem.)
Elisabet, jag vill hänga med dig på riktigt, ju.
fredag, oktober 05, 2007
tisdag, september 18, 2007
Heldag
Idag jobbade jag 9-17.30, och det ska jag göra imorgon också. På bussen hem mötte jag ett av våra syskonpar från förskolan med deras mamma. Eftersom vi bor ganska nära varandra numera, så blev jag hembjuden på mat. Jättetrevligt. Jag blev ompysslad av lillasystern (drygt två år gammal) medan mamman lagade mat och storasystern sov (hon var jättetrött). Mysigt, men jag var hemma vid nio, vilket innebar att jag i nästan tolv timmar umgåtts med barn. Och jag är trött. Fatta att vara förälder!
söndag, september 16, 2007
Det bor en hare trädgården
Jag tänkte flera gånger att jag ville fånga den på kort, men sköt upp det, och sedan en dag så var det plötsligt inte där. Men ett antal dagar senare så var han tillbaka.
Hälsa på min vän, hare.
Andra djur som besökt mig: bärfisen i min krasseodling, och en liten en i taket. Tvestjärtarna vid dörren, kom inte in tack.
Och en liten hälsning från expeditionen i kyrkan. Jag kallar bilden "Katarina bloggar". Har jag inte en ypperligt ergonomisk sittställning, så säg?
torsdag, september 13, 2007
Olika saker från tid som gått
Nu. Nu kommer den. Uppdateringen. Fast inte från uppkopplingen från min lägenhet, för den existerar inte (än?).
Jag har en fin lägenhet. Det är roligt att den är fin. Men jag bor ensam nu. Och har sovit lite dåligt när jag först kom hit, men det har blivit lite bättre med det.
Vi har kommit igång med Tonår igen efter sommaruppehållet. Det är roligt. Våra tonåringar är fina. Hoppas bara att det ska bli en lagom stor grupp. De var lite få ibland förra året. Liksom i fredags då vi var två ledare och två deltagare.
Jag skulle ha börjat kören förra onsdagen, men det gick dåligt med det och det var inte min glömska som ställde till det den här gången. Vi hade ett extra insatt styrelsemöte som jag trodde skulle gå fort. Men istället för att ta önskade 1,5 h så höll det på i fyra. Sen var jag trött och körövningen slut. Men det startade en gospelkör nu i söndags, och där vill jag ju också vara med.
Förra söndagen hade jag mina första gäster. Det var fantastiskt! Ellie, Mirjam och Linnea. Och sedan förra torsdagen kom Emelie och Josefine. Lycka! Tack för att ni finns fina ni!
Och jag har jobbat i två veckor. Också bra. Trodde att jag skulle känna mig osäker när jag hade varit borta så länge från barnen, men när de ringde mig den måndagen blev jag jätteglad och när jag kom dit så kände jag att det var en helt annan sak att komma till ett ställe där man varit under ett läsår, och faktiskt kände många av barnen, än att komma till ett nytt ställe och aldrig ha jobbat med barn förut. Det har känts väldigt bra att vara där igen, även om vissa mornar inte har passat ihop med min dåliga sömn. Att lägga sig halv elva när man tänker gå upp klockan 6 är inte en helt lysande idé, även om man inte kan hjälpa det (läs styrelsemöte). I alla fall om man är jag. Men det har gått, och jag är glad! Fortsättningen mer osäker. (Sjukskrivningar gynnar mig, men är desto tråkigare för de som drabbas.) Vet att jag får jobba nu i morgon i alla fall som enda dag den här veckan. Vill jobba mer, även om lite bekymmer har gjort mig tacksam för att jag ändå varit lite ledig. Det tar lite längre tid att komma till jobbet nu också. Bussbyte är spännande. Jag var grymt bortskämd förra året, det visste jag då också.
Lägenhetsrapport:
Jag har en epilepsilampa i hallen. Jag blir tokig på den, och den borde har slutat fungera vid det här laget. Den är inte helt lätt att byta heller, eftersom det är lite högt i tak. Hoppas att det är lampan och inte strömmen till den det är fel på.
Jag äntligen köpt en sopborste.
Ännu inga saker på väggarna. Lite tråkigt, men jag vill att det ska bli riktigt bra.
Egorapport:
Jag är lite orolig. Be gärna för mig. Jag var på läkarundersökning i tisdags. Förmodligen är det ingen fara, men jag får blodprovsresultaten i början av nästa vecka, och har en remiss vidare. "För att vara på den säkra sidan, så att du inte ska behöva gå omkring och oroa dig." Annars var det en ganska trevlig upplevelse. Doktorn började inte undersöka mig, han inledde med att fråga om min livssituation. Det är förmodligen stress, sa han. Men jag känner mig inte så stressad. "Tankens kraft är stor. Kan vara saker från barndomen, eller din osäkra livssituation." Han refererade också till att känna stress på grund av otillräcklighet: "Du vet Gud skapade människan till sin avbild, människan är alltså gudomlig, gud. Gäller bara för henne att inse det, inse sitt värde. Meditation är bra, det finns ju kristen sådan också." Jag lider inte direkt just nu av mindervärdeskänslor, så jag nickade bara. Ja, han hade fått veta att jag läst teologi och att jag var engagerad i min kyrka. Men det var lite skönt att han körde lite psykolog/själavårdarestuk på det hela. Jag undrade för mig själv om han kanske var kristen, men sedan körde han lite allmänreligiösa grejer också, så jag vet inte. Jag nickade till det mesta han sa även om jag inte alltid höll med honom rakt av i hans teologiska tolkningar. Jag var ju inte där för att argumentera teologi, och orkade inte det riktigt heller. Vi kom i alla fall fram till att han skulle undersöka mig.
På busshållplatsen i Hässelby Gård stod en kvinna och väntade på bussen. Hon hade kommit dit strax före mig, och vi började prata. Det visade sig att vi hade minst tre gemensamma bekanta. Hon har jobbat för samma organisation som en kvinna i min församling med bibelöversättning, och är aktiv i samma församling som två på mitt jobb. Fascinerande. Hon var jättetrevlig så vi pratade vidare i bussen tills jag skulle gå av. Jag tror att Gud var med och lät mig få möta henne så att jag kunde få lite annat att tänka på.
Igår var det mycket, fast jag var helt ledig. Eller kanske just därför. Vill jobba. Har förutom fredag timmar på onsdag och torsdag i nästa vecka. Lite skralt. Hoppas mer dyker upp. Så jag var på promenad idag och igår med syfte att hitta vägar ner till vattnet. Jag kom dit till slut, men det regnade lite igår, så då var jag var väldigt tacksam till den som uppfunnit paraplyt. Så hade vi en träff med kören även om vår körledare var sjuk och fikade och bestämde hur vi gör när det inträffar med kort varsel och sånt.
Idag skulle jag ha gått på bio med Ellie och några till och se den där filmen om Mandela? Ja, så insatt är jag. :) Men det visade sig att det var någon bra talare i New Life ikväll som Ellie ville lyssna på, så jag ska nog följa med henne dit istället.
Jag har en fin lägenhet. Det är roligt att den är fin. Men jag bor ensam nu. Och har sovit lite dåligt när jag först kom hit, men det har blivit lite bättre med det.
Vi har kommit igång med Tonår igen efter sommaruppehållet. Det är roligt. Våra tonåringar är fina. Hoppas bara att det ska bli en lagom stor grupp. De var lite få ibland förra året. Liksom i fredags då vi var två ledare och två deltagare.
Jag skulle ha börjat kören förra onsdagen, men det gick dåligt med det och det var inte min glömska som ställde till det den här gången. Vi hade ett extra insatt styrelsemöte som jag trodde skulle gå fort. Men istället för att ta önskade 1,5 h så höll det på i fyra. Sen var jag trött och körövningen slut. Men det startade en gospelkör nu i söndags, och där vill jag ju också vara med.
Förra söndagen hade jag mina första gäster. Det var fantastiskt! Ellie, Mirjam och Linnea. Och sedan förra torsdagen kom Emelie och Josefine. Lycka! Tack för att ni finns fina ni!
Och jag har jobbat i två veckor. Också bra. Trodde att jag skulle känna mig osäker när jag hade varit borta så länge från barnen, men när de ringde mig den måndagen blev jag jätteglad och när jag kom dit så kände jag att det var en helt annan sak att komma till ett ställe där man varit under ett läsår, och faktiskt kände många av barnen, än att komma till ett nytt ställe och aldrig ha jobbat med barn förut. Det har känts väldigt bra att vara där igen, även om vissa mornar inte har passat ihop med min dåliga sömn. Att lägga sig halv elva när man tänker gå upp klockan 6 är inte en helt lysande idé, även om man inte kan hjälpa det (läs styrelsemöte). I alla fall om man är jag. Men det har gått, och jag är glad! Fortsättningen mer osäker. (Sjukskrivningar gynnar mig, men är desto tråkigare för de som drabbas.) Vet att jag får jobba nu i morgon i alla fall som enda dag den här veckan. Vill jobba mer, även om lite bekymmer har gjort mig tacksam för att jag ändå varit lite ledig. Det tar lite längre tid att komma till jobbet nu också. Bussbyte är spännande. Jag var grymt bortskämd förra året, det visste jag då också.
Lägenhetsrapport:
Jag har en epilepsilampa i hallen. Jag blir tokig på den, och den borde har slutat fungera vid det här laget. Den är inte helt lätt att byta heller, eftersom det är lite högt i tak. Hoppas att det är lampan och inte strömmen till den det är fel på.
Jag äntligen köpt en sopborste.
Ännu inga saker på väggarna. Lite tråkigt, men jag vill att det ska bli riktigt bra.
Egorapport:
Jag är lite orolig. Be gärna för mig. Jag var på läkarundersökning i tisdags. Förmodligen är det ingen fara, men jag får blodprovsresultaten i början av nästa vecka, och har en remiss vidare. "För att vara på den säkra sidan, så att du inte ska behöva gå omkring och oroa dig." Annars var det en ganska trevlig upplevelse. Doktorn började inte undersöka mig, han inledde med att fråga om min livssituation. Det är förmodligen stress, sa han. Men jag känner mig inte så stressad. "Tankens kraft är stor. Kan vara saker från barndomen, eller din osäkra livssituation." Han refererade också till att känna stress på grund av otillräcklighet: "Du vet Gud skapade människan till sin avbild, människan är alltså gudomlig, gud. Gäller bara för henne att inse det, inse sitt värde. Meditation är bra, det finns ju kristen sådan också." Jag lider inte direkt just nu av mindervärdeskänslor, så jag nickade bara. Ja, han hade fått veta att jag läst teologi och att jag var engagerad i min kyrka. Men det var lite skönt att han körde lite psykolog/själavårdarestuk på det hela. Jag undrade för mig själv om han kanske var kristen, men sedan körde han lite allmänreligiösa grejer också, så jag vet inte. Jag nickade till det mesta han sa även om jag inte alltid höll med honom rakt av i hans teologiska tolkningar. Jag var ju inte där för att argumentera teologi, och orkade inte det riktigt heller. Vi kom i alla fall fram till att han skulle undersöka mig.
På busshållplatsen i Hässelby Gård stod en kvinna och väntade på bussen. Hon hade kommit dit strax före mig, och vi började prata. Det visade sig att vi hade minst tre gemensamma bekanta. Hon har jobbat för samma organisation som en kvinna i min församling med bibelöversättning, och är aktiv i samma församling som två på mitt jobb. Fascinerande. Hon var jättetrevlig så vi pratade vidare i bussen tills jag skulle gå av. Jag tror att Gud var med och lät mig få möta henne så att jag kunde få lite annat att tänka på.
Igår var det mycket, fast jag var helt ledig. Eller kanske just därför. Vill jobba. Har förutom fredag timmar på onsdag och torsdag i nästa vecka. Lite skralt. Hoppas mer dyker upp. Så jag var på promenad idag och igår med syfte att hitta vägar ner till vattnet. Jag kom dit till slut, men det regnade lite igår, så då var jag var väldigt tacksam till den som uppfunnit paraplyt. Så hade vi en träff med kören även om vår körledare var sjuk och fikade och bestämde hur vi gör när det inträffar med kort varsel och sånt.
Idag skulle jag ha gått på bio med Ellie och några till och se den där filmen om Mandela? Ja, så insatt är jag. :) Men det visade sig att det var någon bra talare i New Life ikväll som Ellie ville lyssna på, så jag ska nog följa med henne dit istället.
Bettan och Christian - version 2.1
Det vackra paret med näbbar.
TH o Martin en vecka före stora dagen.
Brudparet beundrar...
Barnkören.
Vad är väl en bröllopsfestival utan afrikansk dans?
Och kareoke?
Frukost dagen efter utanför sockenstugan.Det finns så mycket mer att berätta om, att skulle jag skriva ner allt så skulle inte hela internet rymma de ord som då måste skrivas...
Eller kanske inte. Annat som erbjöds var poesirum, Tv-spelshörna, MAT, disco, klurigheter, syskonspex, TAL, stilla kvällskonsert, Taizeandakt, möten med människor, skapanderum. Och ingångsmarschen vid vigseln fick mig att smälta. (Den slog nästan Fredriks och Josefinas utgångsmasch "Love generation".) Det var thememusiken från filmen "Amelie från Montmartre". Helt fantastiskt. Och vilket jobb alla hade gjort! Man kan tänka att i sådana här lägen är det bra att det var fem festivalvärdar... I am impressed, men som sagt inte förvånad.
Bröllop del 5
I rättvisans namn. Även om det numer inte är helt nytt.
Theresias och Martins vigsel 25 augusti var av det vackra traditionella stuket. Bruden och brudgummen var vackra, gästerna, middagen, festen. Det var ett avslappnat men högtidligt firande med en avslutande allvarligt utmanande predikan framåt natten.
Tack för att jag fick vara med!
...och jag hoppas att ni lyckades hitta skålen från IKEA som vi inte fick tag på.
Och det är praktiskt att ha släktingar i olika delar av Sverige. Jag och Ingrid sov i ett för helgen övergett hus. Tack fina morbror och moster!
Theresias och Martins vigsel 25 augusti var av det vackra traditionella stuket. Bruden och brudgummen var vackra, gästerna, middagen, festen. Det var ett avslappnat men högtidligt firande med en avslutande allvarligt utmanande predikan framåt natten.
Tack för att jag fick vara med!
...och jag hoppas att ni lyckades hitta skålen från IKEA som vi inte fick tag på.
Och det är praktiskt att ha släktingar i olika delar av Sverige. Jag och Ingrid sov i ett för helgen övergett hus. Tack fina morbror och moster!
söndag, augusti 19, 2007
Bröllop del 4
Yes. Bettan och Christian. Christian och Bettan. Fantastiskt!
Vilken vigsel, vilken fest(-ival)!
Jag förvånas inte men imponeras ändock... Kan dagen göras extraordinär, så varför inte?
Återkommer med bilder och mer referat om några dagar förhoppningsvis. Beror på om jag lyckas få bredband till min lägenhet eller inte.
Är nämligen i flyttartagen.
På tisdag far jag och mina väskor till Hässelby. Det ni! (Grymmans spännande om inte annat.)
På återbloggande! (?)
Vilken vigsel, vilken fest(-ival)!
Jag förvånas inte men imponeras ändock... Kan dagen göras extraordinär, så varför inte?
Återkommer med bilder och mer referat om några dagar förhoppningsvis. Beror på om jag lyckas få bredband till min lägenhet eller inte.
Är nämligen i flyttartagen.
På tisdag far jag och mina väskor till Hässelby. Det ni! (Grymmans spännande om inte annat.)
På återbloggande! (?)
söndag, juli 29, 2007
Bröllop del 3
...eller nummer 4. Välj själv. =)
Först: Jag förärades med det efterlängtade ingridbesöket. Hon kom i onsdagskväll och hjälpte mig stänga, sen var vi i Köpenhamn hela torsdagen (Ingrid hade aldrig varit i Danmark.) Vi tog bilden när vi uttröttade kom hem igen efter en strapatsrik dag. I fredags åkte vi in till Trelleborg och växlade tillbaka våra danska pengar till svenska, och sedan fortsatte Ingrid till Ängelholm och Starby för att hälsa på Mirjam. Mirjam som förövrigt fyllde år igår välkomnade besöket.
Och bröllopet i Örkelljunga var fantastiskt fint! Vigseln var klockan tretton och när vi (jag och min skjuts "Ewa o Gunnar") åkte ifrån festen var klockan säkert över tolv, och då var den inte slut. Det kändes verkligen inte att det hela pågått i nästan 12 timmar, men i bilen hem var jag ändå bra trött. Toastmaster Emil (en av mina fina kusiner) och Toastmaster Per skötte sig utomordentligt bra, och stämningen var på topp nästan hela tiden.
Fredrik och Josefina är numera man och hustru, och jag har fått en styvsvägerska (det ni!).
Först: Jag förärades med det efterlängtade ingridbesöket. Hon kom i onsdagskväll och hjälpte mig stänga, sen var vi i Köpenhamn hela torsdagen (Ingrid hade aldrig varit i Danmark.) Vi tog bilden när vi uttröttade kom hem igen efter en strapatsrik dag. I fredags åkte vi in till Trelleborg och växlade tillbaka våra danska pengar till svenska, och sedan fortsatte Ingrid till Ängelholm och Starby för att hälsa på Mirjam. Mirjam som förövrigt fyllde år igår välkomnade besöket.
Och bröllopet i Örkelljunga var fantastiskt fint! Vigseln var klockan tretton och när vi (jag och min skjuts "Ewa o Gunnar") åkte ifrån festen var klockan säkert över tolv, och då var den inte slut. Det kändes verkligen inte att det hela pågått i nästan 12 timmar, men i bilen hem var jag ändå bra trött. Toastmaster Emil (en av mina fina kusiner) och Toastmaster Per skötte sig utomordentligt bra, och stämningen var på topp nästan hela tiden.
Fredrik och Josefina är numera man och hustru, och jag har fått en styvsvägerska (det ni!).
torsdag, juli 19, 2007
Tankar i sena timmen
Vi är tre stycken över arton på min arbetsplats. Man tänker att det borde gå. Men så kan inte nån någon helg, en kan ingen helg (hon har ett annat jobb också), och jag kan inte jobba hela tiden. Ibland märker man att man är äldst. "Nej, men du skulle ju kunna..." En för mig vanlig replik numera. Jag tycker inte att det ser så bra ut att sitta och spela på bokningsdatorn, men det är kanske bara jag som tänker så. Jag har andra ögon. Annan rutin. Även om jag inte fixar allt hundraprocentigt märker man att jag haft några år till på mig på något sätt. Och att jag har en annan koppling. Jag älskar Nybostrand. Jag älskar människorna och församlingen som driver det. Och det är ju där jag har vuxit upp. Och fatta vad jag älskar alla roliga möten med gästerna. Inte konstigt om jag vill att allt ska vara bra.
Jag är trött.
Jobbar över en halvtimme, och känner mig nästan ändå lite ofärdig när jag lämnar, och frågas därefter vad det är som tar sådan tid. Lite otacksamt, när jag faktiskt inget hellre vill än sluta i tid. Men jag vill inte lämna en katastrof bakom mig. Svår avvägning. Vissa saker måste göras. Andra borde. Åter andra saker skulle vara en bonus för den som öppnar.
Jag har haft roligt idag ändå.
Jag var nere och badade i kallt vatten tillsammans med min syster. Kanske var det 18 grader, men jag tvivlar på att det var 17 ens. Efter kalla doppet i havet fick vi åter en liten kalldusch när vi kom upp till Nybostrand och hörde att en av våra gäster som kom sent igår kväll inte fått sin nyckel utlagd som han blivit lovad, vilket innebar att han fick ta in på hotell istället, och kom med den räkningen till oss idag. Vi fick ringa runt till lite folk för att känna oss fria i att kompensera honom förlusten. En väldigt pinsam händelse hursomhelst. Jag och Ulli åt hemma hos mamma, och sen fick jag låna hennes bil för att åka och handla frukt och grönsaker till caféet. Det gick bra. Expediten i kassan var rolig.
"Bara nyttigheter"
"Jag jobbar på ett café"
"Ah.... Ska ni göra landgång?"
"Nä, toast"
"Ja, det är ju också gott."
"ja, det är det"
Uttömmande dialog, tycker ni inte? :)
I söndags kom Anders och hälsade på. Det var roligt. Vi cyklade till Smyge och köpte glass.
Och så ska Ingrid komma och hälsa på i nästa vecka. Jag längtar!
Nu vill jag sova.
Jag är trött.
Jobbar över en halvtimme, och känner mig nästan ändå lite ofärdig när jag lämnar, och frågas därefter vad det är som tar sådan tid. Lite otacksamt, när jag faktiskt inget hellre vill än sluta i tid. Men jag vill inte lämna en katastrof bakom mig. Svår avvägning. Vissa saker måste göras. Andra borde. Åter andra saker skulle vara en bonus för den som öppnar.
Jag har haft roligt idag ändå.
Jag var nere och badade i kallt vatten tillsammans med min syster. Kanske var det 18 grader, men jag tvivlar på att det var 17 ens. Efter kalla doppet i havet fick vi åter en liten kalldusch när vi kom upp till Nybostrand och hörde att en av våra gäster som kom sent igår kväll inte fått sin nyckel utlagd som han blivit lovad, vilket innebar att han fick ta in på hotell istället, och kom med den räkningen till oss idag. Vi fick ringa runt till lite folk för att känna oss fria i att kompensera honom förlusten. En väldigt pinsam händelse hursomhelst. Jag och Ulli åt hemma hos mamma, och sen fick jag låna hennes bil för att åka och handla frukt och grönsaker till caféet. Det gick bra. Expediten i kassan var rolig.
"Bara nyttigheter"
"Jag jobbar på ett café"
"Ah.... Ska ni göra landgång?"
"Nä, toast"
"Ja, det är ju också gott."
"ja, det är det"
Uttömmande dialog, tycker ni inte? :)
I söndags kom Anders och hälsade på. Det var roligt. Vi cyklade till Smyge och köpte glass.
Och så ska Ingrid komma och hälsa på i nästa vecka. Jag längtar!
Nu vill jag sova.
fredag, juli 13, 2007
Du vet att du är lätt utarbetad när...
...du håller på att börja gråta bara för att du råkar skålla dig lite på espressomaskinen när du rengör den. (Någonstans rinner bägaren över.)
...du får svårt att tänka när du pratar med gäster och kunder (kan också sammanblandas med att klockan börjar närma sig stängningstid)
...du glömmer bort hur mycket fint det är på jobbet (igårkväll bara gnällde jag över allt när jag kommit hem)
Jag har insett att det på något sätt inte räcker med en dag ledigt för att kunna återhämta sig, även om det inte är fem dagar tills nästa gång. Och nu jobbar jag imorgon, fast jag äntligen skulle ha haft mina två dagar. Dessutom det sena passet igen. Jag tycker bäst om att jobba då, egentligen, men det blir tyvärr ofta att jag inte lyckas komma ifrån halv elva när det är tänkt. (Idag lämnade jag nog byggnaden fem i elva.) Bra för ekonomin, men dåligt för mig. Och det känns inte så bra att lämna mycket disk kvar i stället, även om den är ren.
Nej, det var egentligen en väldigt bra dag idag. Lugnt, men ändå lite småpyssel att göra. Sen släppte jag hem L efter mindre än fyra timmar. Och det var rätt, men plötsligt hade jag att göra i ett. Ombokningar, nya gäster, oskrivna kvitton (hur gör man då?), extrabäddar, ordna upp dubbelbokningen, hitta någon som kan jobba söndag em (för få av oss som är tillgängliga - hitta någon utifrån...hm.) Härligt men intensivt. Och så blev det en fin kväll, även om vädret verkat smålurigt lite hela dagen.
Fast badvattnet är kallt, vi säljer dåligt med glass, nya rutiner, överflödiga rutiner, kontrollanter och restriktioner. Jag fattar inte hur egenföretagare som driver caféer och restauranger kan hålla allt i huvudet. Jag får bara gång på gång bevisat för mig hur disträ jag är. Börjar på ett ställe, blir avbruten eller avbryter mig själv med något annat jag kommer på, glömmer vad jag var på väg att göra innan jag avbröts, gör något nytt... Och så håller det på. Jag är så glad att jag bara är vice föreståndare... Men jag oroar mig och irriterar mig på att det aldrig kan fungera problemfritt. Men det är ju detta här som är livet.
En av våra sommarkunder frågade mig igår om jag hade mött Gud. Han trodde att han hade gjort det någon gång när han varit i en kyrka, "men jag kan inte kalla mig särskilt troende eller religiös" (kanske inte ordagrant citat). Det var apropå att jag läst teologi... Jag tyckte att det var en så härlig fråga. Tankarna finns ju bland människor ändå.
Det mest spännande imorgon är jag jag samtidigt som jag jobbar ska vara med i kören som ska sjunga på sommarkvällen, "hela kyrkan sjunger". Det ni! Sjunger och får betalt. Eller rymmer från arbetet? Svårt. Men jag är ju ändå där. L får kalla om hon behöver mig. Nu måste jag sova.
Godnatt
...du får svårt att tänka när du pratar med gäster och kunder (kan också sammanblandas med att klockan börjar närma sig stängningstid)
...du glömmer bort hur mycket fint det är på jobbet (igårkväll bara gnällde jag över allt när jag kommit hem)
Jag har insett att det på något sätt inte räcker med en dag ledigt för att kunna återhämta sig, även om det inte är fem dagar tills nästa gång. Och nu jobbar jag imorgon, fast jag äntligen skulle ha haft mina två dagar. Dessutom det sena passet igen. Jag tycker bäst om att jobba då, egentligen, men det blir tyvärr ofta att jag inte lyckas komma ifrån halv elva när det är tänkt. (Idag lämnade jag nog byggnaden fem i elva.) Bra för ekonomin, men dåligt för mig. Och det känns inte så bra att lämna mycket disk kvar i stället, även om den är ren.
Nej, det var egentligen en väldigt bra dag idag. Lugnt, men ändå lite småpyssel att göra. Sen släppte jag hem L efter mindre än fyra timmar. Och det var rätt, men plötsligt hade jag att göra i ett. Ombokningar, nya gäster, oskrivna kvitton (hur gör man då?), extrabäddar, ordna upp dubbelbokningen, hitta någon som kan jobba söndag em (för få av oss som är tillgängliga - hitta någon utifrån...hm.) Härligt men intensivt. Och så blev det en fin kväll, även om vädret verkat smålurigt lite hela dagen.
Fast badvattnet är kallt, vi säljer dåligt med glass, nya rutiner, överflödiga rutiner, kontrollanter och restriktioner. Jag fattar inte hur egenföretagare som driver caféer och restauranger kan hålla allt i huvudet. Jag får bara gång på gång bevisat för mig hur disträ jag är. Börjar på ett ställe, blir avbruten eller avbryter mig själv med något annat jag kommer på, glömmer vad jag var på väg att göra innan jag avbröts, gör något nytt... Och så håller det på. Jag är så glad att jag bara är vice föreståndare... Men jag oroar mig och irriterar mig på att det aldrig kan fungera problemfritt. Men det är ju detta här som är livet.
En av våra sommarkunder frågade mig igår om jag hade mött Gud. Han trodde att han hade gjort det någon gång när han varit i en kyrka, "men jag kan inte kalla mig särskilt troende eller religiös" (kanske inte ordagrant citat). Det var apropå att jag läst teologi... Jag tyckte att det var en så härlig fråga. Tankarna finns ju bland människor ändå.
Det mest spännande imorgon är jag jag samtidigt som jag jobbar ska vara med i kören som ska sjunga på sommarkvällen, "hela kyrkan sjunger". Det ni! Sjunger och får betalt. Eller rymmer från arbetet? Svårt. Men jag är ju ändå där. L får kalla om hon behöver mig. Nu måste jag sova.
Godnatt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
