Lite, lite...

Nu är det snart.
Jag söker jobb.
"Skriver" uppsats.

Våndas.
Söker.
Längtar.
Önskar.
Hoppas.

Jag behöver skakas om.
Skakas rätt.
Skakas till.
Skakas av.

Och det verkar som att jag bryter upp.
Älskar Hässelby.
Men ska nog inte vara där längre.

Vilja

"Vilja kallas den mentala kapacitet som innebär att man utövar medveten kontroll över sitt tänkande och handlande. Begreppet är centralt inom filosofin, psykologin och kognitionsvetenskapen. Förutom oenigheten kring hur man ska definiera begreppet råder också oenighet kring hur människor får kunskap om sina egna viljeattityder. En annan central frågeställning inom det filosofiska studiet av viljan är dess förhållande till känslorförnuftet. Involverar känslor alltid viljeattityder? Är viljan bestämd av förnuftet?" Wikipedia, 20110828, 21.00

Jag funderar lite på det där med viljan.

Vad är det att vilja någonting? Och var kommer det ifrån?

Vad i oss är det som vill?

Olika viljor i oss kan konkurrera, i alla fall har jag märkt det i mig.

Det "sunda förnuftets" (hjärnans?) vilja, önskans eller längtans (hjärtats?) vilja, kroppens vilja... finns säkert fler.

Vad kan man göra åt en sådan "viljekonkurrens" när man inte uppfattar vilken vilja som man verkligen borde lyssna på? (Den vilja som jag tror att Gud lägger ner i oss.)

Och hur bryter man de viljor som man mot sin vilja inte vill släppa? (!)

Och kan man ens ställa den typen av frågor kring ett sådant svårdefinierat begrepp?

Sisådär

Alltså... En dålig sak med att vara dålig på att uppdatera, är att man troligtvis förlorar sina potentiella läsare. Eller eventuella sådana. Eller tidigare trogna... Jag förstår. Helt och fullt.

Jag vet plötsligt inte längre hur man gör. När tar man sig tid?
Och vad är ens vettigt att skriva.

Vi får se, vi får se.

Spännande Valborg

Valborg firades enligt traditionen i Vasaparken. Jag hade lyckats få tag på Linda, och väl där hängde vi lite med Minna och Emeli.

Och ett myller av annat folk, förstås.

Det var väldigt kallt framåt kvällen (som det brukar bli), och mina händer var MYCKET missnöjda (alltså vita, och utan känsel, liten nyans blått i något skede).

Linda och jag hittade sedan Hanna och Anders, och följde med dem hem till Anders på Tempus där vi passade på att titta på film, A beautiful mind. Den var väldigt fin! Jag gillar att man verkligen får ta del av huvudpersonens förståelser i så hög grad att man tror på dem. Det ger en stor samhörighet med karaktären.

När vi sedan skulle åka, tänkte jag att det skulle vara smidigt att åka via pendeln hem till Hässelby, då bussarna från Vällingby slutat gå, så jag bestämde mig för att åka med Linda via Sumpan där hon bor.

Resan tog dock väldigt tidigt en radikal vändning, då jag vid spärrarna vid Brommaplan insåg att jag lämnat min väska kvar i tunnelbanevagnen. Vi pratade med spärrvakten, och jag ringde och spärrade mitt bankkort. Jag var glad och tacksam över att jag hade SL-kort, nycklar och mobiltelefon i fickorna. Det var "bara" plånboken som var riktigt osmidigt att ha blivit av med, även om jag också tyckte det var väldigt tråkigt att jag slarvat bort fina väskan som jag fått efter farmor. Jag var dock vid ganska gott mod. Linda och jag hade missat bussen vi tänkt ta, så vi tog en senare, men när vi kom till Sumpan så var det något krångel med pendeln (den var sen). Detta skulle ha inneburit att jag missat bussanslutningen i Barkarby. Så jag ringde upp Linda som precis kommit hem och frågade om jag fick komma och sova hos henne. Det gick bra. Så skönt!

Spärrvakten hade rekommenderat mig att höra av mig/uppsöka hittegodsavdelning på tisdagen. Förlorade saker KAN ju komma in dit. Så efter min dag på VFUn åkte jag in till stan och sa "Hej, jag tänkte bara kolla om ni fått in min väska här". Mannen bakom disken frågade vad mer som funnits i väskan, och jag sa min plånbok. Då bad han mig skriva mitt personnummer, och efter några klick i datorn hade han hittat både plånbok och väska, allt innehåll kvar.

Lycklig ringde jag polisen, och meddelade att jag inte längre var av med mina saker. Jag hade gjort en förlustanmälan via Internet på söndagen, som jag upphävde.

Förnyelse av körkort

Vuxet.

Hurra!

Ska skriva kontrakt på tisdag!!

Fax

Sådär. Nu är de efterfrågade inkomstpapperna iväg.

Jag lyckades först ringa upp en man genom faxen. Jag hörde hans röst, men kunde inte svara. En stund senare råkade jag visst ringa upp honom igen, och när jag var klar ringde han tillbaka till förskolan (där jag har min VFU, och lånade fax) och skällde på en av barnskötarna att de minsann skulle hålla koll på barnen så att de inte kom åt faxen och väckte honom i hans middagslur. Hon förklarade för honom att barnen omöjligt kunde ha kommit åt den, då de var ute allihop. Flaxandes försökte jag påkalla barnskötarens uppmärksamhet och kunde då erkänna att det var mitt fel. Hon gav mannen en ursäkt å "praktikantens" vägnar. Just då trivdes jag mycket bra med att bli kallad praktikant istället för student. Mer oförargligt, tänker jag mig.

De borde höra av sig från bostadsförmedlingen om några dagar.

Och jag ska nog sova snart. Är trött efter två rundor till förskolan och lite kvällsbestyr.
Jag har städat lite noggrannare än vanligt nu ikväll. I förebyggande syfte, typ. Eller kanske främst för att jag håller på att byta grannar, och de som håller på att flytta är nästan klara och jag kan givetvis inte förvänta mig att få låna mina nya grannars dammsugare. Krångligt. Och så har jag packat ner lite böcker i en banankartong. Jag tänker verkligen försöka vara i tid med packandet den här gången. Och än så länge är inte så mycket packat att det skulle vara ett problem om vi inte får lägenheten... Även om det skulle vara tråkigt.

Kanske händer det något

Kanske, kanske, kanske ska jag flytta om en månad.
Imorgon ska jag faxa iväg lite papper.
Och sen får vi se om de tycker att vi har tillräckligt hög årsinkomst.
Spännande!

Sara klippte mig i tisdags.
I like it.

Drömmen om gemenskap

Igår kväll, ganska sent, fick jag ett meddelande från finaste Lisa om att hon behövde lite foton till sin predikan. Så när jag sedan kom hem tittade jag på dem, mindes, drömde, saknade.

Det var bilderna framförallt från festen vi hade för att avsluta de två första åren i Vällingby. I mitt digitalalbum kallade jag de bilderna för "den fantastiska dagen-festen". Det ser helt ljuvligt ut. Vi hade ju till och med vädret med oss. Och gäster. Gäster i överflöd, men ändå precis lagom. Golvet sviktade i dansen. Ett glasbord kraschades. (En duk på ett bord, gör att glasskivor som man kanske inte ska sitta på göms.) Det var sannerligen en fantastisk dag!

Jag är i en process. Jag söker ny lägenhet/bostad. För jag är trött på att det bara är jag här. Vi söker på Blocket, men också i bostadskön. För nu är det i alla fall möjligt att få förstahandskontrakt. Tänk om vi skulle få det?! Jag inser att jag säkert borde ha ställt mig i kön direkt när jag flyttade till Stockholm, men efterklokskap är inget jag ska gräva ner mig i. Nu drömmer vi om Skärholmen, Rinkeby... Och hoppas hoppas. Och jag har Ingrid som medköande. Annars skulle det vara ekonomiskt omöjligt att bli godkänd som hyresgäst. Vi hade gärna satt in Frida på något sätt också, men bostadskön verkar inte vara disponerad för komboende.

Hur som helst är det lite spännande.

Varför bo ensam när man kan bo tillsammans?
(eller att återgå till normaltillståndet)

Ett litet beslut

Det finns olika former av beslut. Små, stora, livsomvälvande, obetydliga, och allt däremellan.
Jag måste bestämma mig innan sommaren när jag planerar att upphäva mitt klädköpstopp. Mitt klädköpstopp är för övrigt mer som en nykterists förhållande till alkohol, snarare än en absolutists, även om liknelsen är synnerligen haltande. Jag har köpt enstaka plagg för att jag har behövt det, och jag har med glädje tagit emot kläder jag fått som gåva. När klädköpstoppet ska upphävas är ett ganska litet och obetydligt beslut, men det är ganska viktigt för mig att jag bestämmer hur jag vill göra, så att det inte abrupt avslutas för att jag kände för det just då.

Jag började köpstoppet någon gång i augusti i somras, och sa då att det skulle gälla till nästa sommar. Nästa sommar är dock ett luddigt begrepp. Det finns givetvis en poäng med att ta det ett helt år (då hade det ju inte varit helt fel med något slags datum när jag började, men det har jag mig veterligen inte).

Vad är då min poäng med klädköpstoppet från början?

• Jag har många kläder, garderoben är liksom full. Jag ville visa för mig själv att jag inte behövde köpa mer. Det är ett slags statement, även om det är litet.
• Jag köper oftast kläder när det är rea. Mitt klädkonto har således inte varit jättehögt, men varje gång jag inte köper något, sparar jag de pengarna till annat. Särskilt intressant då jag varken förra terminen eller denna tar lån från CSN (endast bidraget).
• Kanske lite för att utmana min stolthet. Det har dock inte gått så bra. Jag har fortfarande försökt klä mig så att jag trivs i det jag har på mig, vilket är ganska viktigt för mig. Jag har försökt använda de kläder jag har mer. En del kläder tenderar, trots att jag gillar dem, att ligga eller hänga oanvända. Kanske ibland för att jag tycker att det är för fina, men också en del för att jag tycker att de sitter lite "fel".

Ibland har det varit lite jobbigt eller tråkigt, men mest har det hittills gått riktigt bra. Jag har mycket som jag tycker är fint. Då får jag använda det också.

Men för att komma tillbaka till min fundering. Jag vet inte om jag borde välja mitten på augusti, men just sommaren kan vara extra inspirerande till klädköp. Mitten på juni? (den lätta lösningen)